fredag 4 december 2015

Det var bag-in-boxen som fick decilitermåttet att rinna över

Den 24 november står Stefan Löfven på en presskonferens och säger att det svenska folket har gjort en enorm insats. Att många frivilliga i frivilligorganisationer som har gjort ovärderliga insatser för att allt det här ska fungera. Sedan säger han att Sverige ska sänka sin asylpolitik till EU:s miniminivå.


Det jag hör är hur de spottar på alla de som jobbat ideellt. Det är vad jag hör när jag tänker på den där presskonferensen. Människor har inte lagt ner sin tid, sin själ och sin hjärtan för att vara solidariska mot migrationsverket. Människor har lagt tid, själ och hjärta för att de ser nödvändigheten till solidaritet med människor i nöd, för att alla människor ska ha chansen till ett liv utan krig, utan förtryck. Människor har lagt sin ideella tid på att hjälpa människor att ta sig fram till den stad eller det land där de kanske har familj, vänner eller bara känner att de har en möjlighet till en framtid.

Varje människa borde ha rätten att bosätta sig på den plats där de själva vill. Ingen väljer vart de ska födas eller under vilka omständigheter. ”Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo.” Så står det i Miljöpartiets partiprogram.

"Fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet.”
(Miljöpartiets partiprogram, 6.6: Migration)

Jag gick med i Miljöpartiet 2013 inför valåret. Jag läste igenom hela partiprogrammet innan jag bestämde mig för att gå. Jag var faktiskt inte särskilt intresserad av miljöpolitik över huvud taget, men jag tyckte det var en bra skolpolitik och jag tyckte tankegångarna bakom de ideologiska resonemangen var tilltalande.

Jag har gjort en viss ideologisk resa sedan 2013. Men jag har valt att stanna, för jag har trott på sättet en arbetat med politik, jag har trott på viljan att kompromissa så länge en gör saker bättre och jag har framför allt trott på kampen för ett bättre och mer human migrationspolitik.

Den 23 oktober slöt regeringen tillsammans med Allianspartierna en ny migrationsöverenskommelse. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21634802.ab). Det var inte en överenskommelse som gjorde migrationspolitiken bättre. Det var inte kompromisser som gjorde det enklare eller bättre för människor att ta sig hit utan innehöll saker som tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav för anhöriginvandring infördes. Men saker som permanent uppehållstillstånd för ensamkommande barn och för barnfamiljer kvarstod, i mycket tack vare Miljöpartiet och Centerpartiet som det såg ut som.

Den 11 november inför Sverige gränskontroller, främst mot färjor från Tyskland och över Öresundsbron (http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-infor-granskontroller/). Varför är oklart. Men konsekvenserna är tydliga. Det blir i princip direkt näst intill omöjligt för människor att söka asyl genom att ta färjorna till Sverige när dessa båtar inför ID-krav. På presskonferensen som polisen centralt hållit säger de att de kommer göra stickprov på tågen på hyllie station, ombord kommer det göra matematiska urval eller ett annat slumpmässigt system för att polisen inte ska rasprofilera. Det tar mindre än en timme innan skånepolisen går ut och säger att de ska kolla alla människor på alla tåg och att de trots allt kommer att välja människor efter utseende. ”Folk får ju inte dra rasistkortet bara för att vi kontrollerar folk med mörkare hudfärg”. sa de i ett uttalande till DN (http://www.dn.se/nyheter/sverige/hudfarg-kan-bli-faktor-nar-manniskor-ska-kontrolleras/).


Trots Sveriges gränskontroller över Öresundsbron slutar inte Assad att bomba sin egen befolkning i Syren, ISIS tar inte heller hänsyn till Sveriges ansträngda situation och inte heller några andra förtryckande regimer tar paus för stackars Sveriges skull. Men det bli svårare för att inte säga omöjligt för människor att ta sig vidare för att söka asyl i tillexempel Norge och Finland där de exempelvis kan ha släkt och vänner. De blir också svårt, för att att inte säga omöjligt att ta sig vidare inom Sverige för att söka asyl i en annan stad än Malmö.

Tillfälliga uppehållstillstånd ökar arbetsbördan för migrationsverket. Gränskontrollerna lägger allt mottagande på en och samma ankomstkommun i Sverige. Kontraproduktiva "åtgärder” läggs fram rad på rad. Det behövs människor, resurser och boende till migrationsverket. Regeringen försöker få människor att inte komma hit. Läget är ansträngt och ideella krafter, ideella organisationer och församlingar gör stora delar av migrationsverket och kommuners arbeten. För att de tror på människovärdet, för att de tror på att människor på flykt har en rätt att få hjälp. I princip alla av dessa har bett regeringen, riksdagen och politikerna att se till att migrationsverket få de verktygen och de resurser som de behöver för att kunna ta hand om alla de människor som kommer.

Istället sänker sig Sverige till en miniminivå i mottagande.

Sedan ger man 700 miljoner svenska kronor till Turkiet för att de ska stoppa flyktingströmmarna. Turkiet som låter ISIS resa genom Turkiet, Turkiet som fängslar flest journalister i världen. Turkiet som förföljer och bombar Kurderna och PKK, förmodligen den mest demokratiska kraften i området och de som mest effektivt har bekämpat ISIS. Ett Turkiet som Turkietkännaren Halil Karaveli i SVTs Agenda beskriver med orden: "Den turkiska demokratin är denna veckan definitivt slut. Man kan inte ens låtsas att Turkiet är demokrati längre”.


Centerpartiet tycker vi kan sänka byråkratin och minimikraven för vårt mottagande för att fortsätta vårt mottagande. Människor flyr ändå krig. Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ ser att vi kan investera i vårt mottagande, sätta in åtgärder och finansiera ett mottagande idag som kommer betala tillbaka sig självt i framtiden. Människor flyr ändå krig. Jag föredrar ett av dessa. Båda är att föredra framför regeringens och de övriga riksdagspartiernas viljelöshet.

Det är enkelt att stå upp för medmänsklighet när världen är lugn. Men det är när det är som svårast som den behövs mest.



Den tredje december kommer det ut att regeringen vill ha möjligheten att stänga av Öresundsbron. Det reser 75 000 personer över Öresundsbron varje dag. En miljard kronor (1 000 000 000 SEK) skulle gå förlorade i regionen för varje dag bron stod stängd. Men flyktingmottagandet har vi inte råd med. Och vi skulle, om inte juridiskt sett, så åtminstone i praktiken ha avskaffat möjligheten för människor att ta sig till Sverige för att söka asyl. Så mycket för asylrätten.

Att stänga bron. Det är som att stänga E4an för att stoppa biljakten. Det är som att förbjuda butiker för att stoppa snatteriet. Eller nej, det beskriver inte det tillräckligt bra. Det är som att hugga av sig armarna för att stoppa snatteri på månen (tack Leo för den). Många sa att deras gräns var nådd den 24 december med regeringens föreslag.

Många sa att det var droppen som fick bägaren att rinna över för dem. Det var inte riktigt så jag kände.

För mig kändes det mer som att någon försökt tömma en bag-in-box i ett decilitermått.

Om sossarna vill hugga ner hela skogen, är det värt att stanna kvar i regering om du kan rädda halva skogen? Kanske. När de sedan säger att ni nog kan få behålla tio träd, är det fortfarande värt det för att de annars fällt de tio träden också? Någonstans ska väl gränser för vad en går med på gå. Någonstans ska det väl ändå vara nog? Någonstans får väl Miljöpartiet ändå låta sossarna stå för sin egna inhumana asylpolitik istället för att stanna kvar som deras kudde.

Jag är och har alltid varit övertygad om människors värde. Allas rätt till ett liv i säkerhet. Jag tror på ett system som sätter politiken i första rummet och inte ekonomin, ett system där människoliv är det viktigaste och ekonomin formas därefter.

Jag kan inte vara medlem i ett parti som förhandlar bort människoliv till förmån för regeringsmakt, eller för träskmark, eller för träd. Vid någon tidpunkt kanske det räddade fler liv att stanna kvar, men någonstans har det gått så långt att man bara skyddar tio träd i skogen. När den tidpunkten var kan diskuteras, men vi är långt över den nu.

Jag kan inte stå bakom en regering som stänger sig för omvärlden istället för att ompröva den politk som faktiskt skulle kunna hjälpa människor.




Jag kom hit för att rädda människoliv, nu finns det bara träskmark kvar.



Detta betyder alltså att jag avsäger mig mina uppdrag inom både Miljöpartiet och Grön Ungdom. Tack Internationella Utskottet för de nästan två år vi haft tillsammans. Tack Ungdomens Nordiska Råd för chansen att få påverka och för chansen att lägga fram konkreta förslag på den nordiska nivån. Tack för att jag har fått vara med och ta fram förslaget till Grön Ungdoms feministiska politik. Tack Miljöpartiet Malmö för har valt att säga ifrån angående regeringens populistiska politik och tack för året jag har fått som ersättare i Malmös sociala resursnämnd. Tack också till den person som nominerade mig till Grön Ungdoms förbundsstyrelse, jag vet inte vem du var, men det var hedrande, men tyvärr blir det så här istället.

Jag vet att vissa kommer att stanna kvar, att de väljer att stanna kvar och driva för den asylpolitik vi borde ha, en asylpolitik som bygger på ett universellt människovärde och som inte bygger på populism och rasism. Det hedrar er, och tveka aldrig på att ni kommer att ha mitt stöd. För det har ni. Vill ni ha mitt stöd, behöver ni min hjälp, bara fråga, så är jag där för er.

Ingen människa är illegal.

Hejdå Miljöpartiet.
kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)