I dag är det val till riksdag, kommun och landsting i Sverige. För mig är detta det första valet till riksdag, kommun och landsting som jag får rösta i. 7,3 miljoner personer av oss är röstberättigade och kan med vår röst vara med och avgöra vilka som ska styra Sverige de kommande fyra åren.
Vi är många som längtar efter ett regeringsskifte, längtar efter en politik som prioriterar jämställdhet, miljö och den gemensamma välfärden. De flesta av oss håller tummarna för att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med eller utan Feministiskt Initiativ kan samla ihop över 50% av rösterna och därmed säkra en majoritet i riksdagen. S, V och MP har tillsammans i de senaste mätningarna hamnat mellan 46-47% och F! har i de senaste mätningarna legat mellan 3-4%. Så det finns en chans att det kan gå vägen, att vi får ett regeringsskifte och en riksdag utan Sverigedemokraterna i vågmästarroll. Jag skriver dock inte detta för att jag tänkte spekulera i taktikröstning och vilket parti som är smartast att rösta på för att få förändring. Jag har haft något annat som jag går runt och tänkt på de senaste dagarna: Vad händer om det blir en rödgrön(rosa) minoritetsregering?
De senaste 4 åren har vi haft en regering som styrt i minoritet och minoritetsregeringar är inget ovanligt i Sverige, snarare är minoritetsregeringar den vanligare regeringsformen i Sverige. Men även om Alliansregeringen har suttit i minoritet i fyra år är det långt ifrån en typisk minoritetsregering. Vi har haft en regering som förlitat sig på ett stöd från andra partier utan att riktigt försöka förankra sina förslag till de andra partierna, någonting som ofta har gått eftersom SD har röstat med regeringens linje i 8 till 9 fall av 10.
Socialdemokraterna har historiskt sett ofta styrt i minoritet med passivt stört från Vänsterpartiet men de har också styrt i minoritet när vänsterblocket varit mindre än det borgerliga blocket genom att samarbeta med Centerpartiet. Detta var dock när Socialdemokraterna var ett parti som låg kring 40% och var dominerande i svensk politik på ett helt annat sätt än i dag, men det betyder inte att det inte finns lärdomar att ta med sig från historien.
Mellan 1973 och 1976 hade vi i Sverige det som brukar kallas för ”lotteririksdagen” då Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna) hade 175 mandat, lika många som Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet hade tillsammans. Man stod alltså i ett politiskt läge där politiska beslut kunde avgöras genom lotten, något som man verkligen skulle kunna kalla en ”kaotisk parlamentarisk situation”. Så vad gjorde man? Man undvek att lotta. Istället för att låta lotten avgöra arbetade man med breda överenskommelser och kompromisser. 1975/76 avgjorde lotten enbart 79 av 1 150 voteringar, 6,9% av alla voteringar.
Vi har inte haft en lotteririksdag sedan 1976 eftersom man ändrade antal mandat i riksdagen från 350 till 349, men i valet 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen och fick en vågmästarroll. På sätt och vis skulle man kunna säga att Sverigedemokraterna blev den nya lotten, med den stora skillnaden att det var en lott som var rasistisk och ville ha inflytande över svensk politik. Det borgerliga blocket var det starkare blocket i detta val och fick bilda regering. De kunde ha sett valresultatet, satt sig ner och ställt frågan ”vad gör vi nu?”. De kunde tittat tillbaka i historien och ställt frågan ”hur har vi gjort förr?”. Istället valde man att blunda och låtsades om som rasisterna inte satt och avgjorde varje votering.
Allting pekar på att vi efter valet får en ny regering, men vad som är mer osäkert är om den kommer regera i majoritet eller om den kommer regera i minoritet. Vi hoppas alla naturligtvis på en majoritetsregring, den typen av regering som skulle kunna genomföra den mest effektiva typen av politik. Men om det rödgrön(rosa) blocket blir mindre än 50% är inte hoppet ute. Tänk på lotteririksdagen 1973-1976, man ville inte att slumpen skulle styra våra politiska beslut. Tänk nu på kommande mandatperiod, 2014-2018, vill vi att rasister ska styra våra politiska beslut?
Något av det värsta Alliansregeringen lyckades få oss tro var att de politiska blocken är fasta och aldrig kommer flyttas på. Att de enda möjliga regeringskonstellationerna är de som vi ser nu. Att man enbart regerar som regeringspartier, aldrig med stödpartier. Men det är inte sanningen.
I dag går vi och röstar. Jag går och röstar för en ny regering, för miljö, för feminism, för en human migrationspolitik och för ett Sverige där det tredje största partiet i riksdagen är ett parti som står för allt detta och inte ett parti som är rasistiskt. Jag tror på demokratin. Men för min röst vill jag vill be politikerna på båda sidorna av blocken om en gentjänst. När valresultatet är fastställt, se till att vi inte har en riksdag där besluten de kommande fyra åren inte avgörs av rasister. Vi kan stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande. Så låt oss göra det.
